Sörbys Unita
Japp, collaget över visar Sveriges, enligt mig, snyggaste ponnybrud - Sörbys Unita. En new forest-ponny, fyller 9 iår. Slutmätt som C-ponny (alltså 135cm hög) men presenteras bäst som Min bästa vän, och alldeles egna min buskompis. Eller, helt min är hon inte. Jag har henne på foder, fem dagar i veckan. Så vi ses rätt ofta.
Jag provred henne för tre år sedan och kan utan att överdriva säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Åtminstonde för en av oss. Hon hade en enorm päls, såg ut som en nallebjörn som man bara ville krama om snarast. När hon kom inledandes i manegen, med sitt fina lila-pannband och en nummerbricka med typ nummer 70 på eller något, fastsatt i tränset, flög mitt hjärta upp i hjärnan, signalerade att japp, här vart det kärlek. Oj så mycket kärlek.
Så, ni förstår nog att det var henne jag valde.. Tre dagar i veckan, i nästan ett års tid. Men sen flyttade hon ifrån mig. Usch jag var helt förstörd minns jag.
Men ödet var på min sida och hon flyttade hem igen, ett halvår senare. Fast då hade jag växt, och inte hon, så det blev lite konsekvenser där och därför red jag henne inte mer än ett halvår.
I berättelsen är vi nu på vintern 2008, i oktober-november. Min kompis hade haft henne och tävlat henne under denna tiden då jag inte hade henne, och när min(fortfarande foder) C-ponny Lord Simson knappt gick att rida på så fick jag chansen att få tillbaka Unita, mitt hjärta. Tro tusan att jag tog den. Och hänger ni med i texten så reagerar ni antagligen "va tuuusan hon var ju för stor?" Japp, och hur konstigt det än låter så är jag inte det längre. Hon har fått så fina muskler nu, kanske är därför?
Så, nu tränar vi för fullt inför tävlingssäsongen, dressyr och hoppning. Hon är innan tävlad L:A i båda grenarna, som motsvarar 1m i hoppning. Hon har ganska "tunt" självförtroende så vi tränar på rätt låga höjder för tillfället, men jag tror hon börjar lita på mig nu, så det känns kanon. Y
