lookYOHANNA

Ljusblå jeansleggings från märket VILA

Har inte så mycket att skriva, så slänger hit två korkade kommenrarer som inträffade under helgen.

"Måste hem och kolla när Frölunda spelar!"
"Aha okej, dom spelar mot HIV va?"

"Haha nej, men vi har vart på en queen-konsert!"
"Aha.. det har jag aldrig hört talas om" *fortsätter läsa*

Jag blir så ledsen när jag hör människor säga att dom inte duger. Tänker speciellt på tjejer nu, för visst är det så man ytterst sällan hör killar säga så? Dom har det lika jobbigt som oss tjejer, för tydligen ska dom både gå och påminnas om den tanken hela tiden, samtidigt som dom ska dölja den för omvärlden. Visst kan man dölja känslor, och visst är det skönt ibland? Men i längden håller det inte, man utmanar sig själv men det håller inte, man trampar genom golvet förr eller senare.

Ideal. Ideal ideal ideal. Om ni tänker efter, vad är en perfekt människa? Egentligen. Jag kan då inte komma på något. Är det så så att vi eftersträvar något som inte finns?

Vi ser ordet perfekt fel. Dom flesta av oss i alla fall. Jag skulle kunna kalla mig själv perfekt. För jag trivs med mig själv, jag älskar att vara jag! Inte hela tiden såklart, men man är väl mänsklig? Tror du jag skulle bli omtyckt om jag gick fram och presenterade mig "hej jag heter Yohanna och jag tycker jag är perfekt"?

Men okej, vi säger att den perfekta människa är som catwalkens modeller. För eftersom dom utses som Världens vackraste människor måste man se ut så för att vara vacker, just det ja*. Gör dessa kända designers detta med avsikt? Varför väljer dom ut just dessa tjejer, dom vill väl representera att deras kläder ska passa alla, hur mycket säljer dom om man måste vara 180cm och ha storleken mini för att kunna bära deras plagg?  

Men, visst vill man må bra? Det är helt underbart att må bra! Men hur vet vi att dessa perfekta människor mår bra, vad vi ser är ju bara ytan? Hur man mår sitter inte i ditt utseende, det sitter i din självbild.

Och varför håller vi inte bara käften om varandras utseende? Varför stå och hacka på någon som inte är fin enligt dig. Du blir väl fan inte finare för att du säger att någon är ful? Alla är fina. Insidan eller utsidan, alla har sina speciella sidor. Lär känna personen, dömmer du efter utseendet kanske du går miste om en fantastisk insida. Och tänkt på en sak -om alla sett ut som modeller, hade vi istället eftersträvat ett annat ideal att dras efter.

Du blir aldrig perfekt för alla i hela världen. Hur fantastisk du än är kommer det alltid att vara någon som inte tycker om dig. Antingen dömmer dom dig direkt efter ditt utseende, eller så passar ni bara inte ihop som personer. Perfekt finns, men det finns olika slags perfektion. Men istället för att eftersträva något omöjligt, försök få den person du kommer dela resten av ditt liv med, att se dig som perfekt. Nämligen du själv. Vänner kommer och går, killar kommer och går. Går ifrån dig kan vi säga att människor som ser dig på stan också gör, eller hur? 

Du ska leva med dig själv hela ditt liv, så jobba på att tycka om dig själv. Som du är. Framhäv dina bästa sidor, ge komplimanger till folk så får du definitivt tillbaka. Livet är en gåta, se det sm en utmaning och lev för varje dag, kämpa för dig själv? Cause you're fabulous.

* ironi

Ursnygg väska från nelly.com (som förresten har fraktfritt hela veckan!) för 4798.. ja, dom har nog bara råkat sätta dit en åtta! Nio och åtta sitter ju precis brevid varandra på tangentbordet!.. Japp, så måste det vara.

Fick mig ett ryck igår och började pyssla med ett par byxor som låg längst in i garderoben.. eller okej, pyssla och pyssla - jag klippte och sandpapprade en aning, sen vart det klart! Blev ganska snyggt faktiskt.



















Puss Yohanna Y

Japp, collaget över visar Sveriges, enligt mig, snyggaste ponnybrud - Sörbys Unita. En new forest-ponny, fyller 9 iår. Slutmätt som C-ponny (alltså 135cm hög) men presenteras bäst som Min bästa vän, och alldeles egna min buskompis. Eller, helt min är hon inte. Jag har henne på foder, fem dagar i veckan. Så vi ses rätt ofta.
Jag provred henne för tre år sedan och kan utan att överdriva säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Åtminstonde för en av oss. Hon hade en enorm päls, såg ut som en nallebjörn som man bara ville krama om snarast. När hon kom inledandes i manegen, med sitt fina lila-pannband och en nummerbricka med typ nummer 70 på eller något, fastsatt i tränset, flög mitt hjärta upp i hjärnan, signalerade att japp, här vart det kärlek. Oj så mycket kärlek.
Så, ni förstår nog att det var henne jag valde.. Tre dagar i veckan, i nästan ett års tid. Men sen flyttade hon ifrån mig. Usch jag var helt förstörd minns jag.                                                                     
Men ödet var på min sida och hon flyttade hem igen, ett halvår senare. Fast då hade jag växt, och inte hon, så det blev lite konsekvenser där och därför red jag henne inte mer än ett halvår.   

I berättelsen är vi nu på vintern 2008, i oktober-november. Min kompis hade haft henne och tävlat henne under denna tiden då jag inte hade henne, och när min(fortfarande foder) C-ponny Lord Simson knappt gick att rida på så fick jag chansen att få tillbaka Unita, mitt hjärta. Tro tusan att jag tog den. Och hänger ni med i texten så reagerar ni antagligen "va tuuusan hon var ju för stor?" Japp, och hur konstigt det än låter så är jag inte det längre. Hon har fått så fina muskler nu, kanske är därför?

Så, nu tränar vi för fullt inför tävlingssäsongen, dressyr och hoppning. Hon är innan tävlad L:A i båda grenarna, som motsvarar 1m i hoppning. Hon har ganska "tunt" självförtroende så vi tränar på rätt låga höjder för tillfället, men jag tror hon börjar lita på mig nu, så det känns kanon. Y

Mums på muffins. Mums mums mums. Speciellt mums på glutenfria kladdmuffins från recepten.se. Ska ha loppis med klassen imorgon, därför jag står hemma och bakar. Tänk vad jag ställer upp för våran klass, hemma och bakar muffins en fredagkväll, utan att knappt få smaka själv. Nu hoppas jag att tanterna köper imorgon, annars kommer jag bli sur, haha - just like a child.
Puss & Kram

Allt går för ca 3100 svenska kronor, och det är ju ingen big deal. Precis. Nej, absolut iiiiinte..
You can pay for me.. right? (a)